Att stanna kvar i känslan av kontrollförlust

För snart två veckor sedan var jag på kurs, jag går kursen ”Intuition och Mentalt Mediumskap” för Terry Evans. Det var gruppens andra träff och utbildningen hölls på ett hotell i Vänersborg.

Vi skulle egentligen ha setts i våras men på grund av pandemin fick denna träff flyttas fram. Jag personligen har tyckt att det var bra, det har gett mig tid att utforska mina mediala förmågor ytterligare.

Jag såg fram mot denna kurs, jag hade önskemål och förväntningar… Jag hoppades få svar på många av mina frågor från andevärlden; ”Vart är jag på väg inom det mediala?”, ”Hur ska samarbetet med andevärlden se ut?” etc. Av det, blev det INGET! Istället kom jag hem mer förvirrad än innan jag åkte. Kursen i sig var mycket bra men snacka om antiklimax!

Nu när har det gått lite tid kan jag se det med andra ögon. Budskapet jag fick till mig under den sista meditationen har landat inom mig, det att jag måste släppa mitt behov av kontroll ytterligare för att jag ska kunna arbeta mer effektivt med andevärlden. Om jag försöker styra och ställa, och göra saker på MITT sätt, kommer jag inte ”höra” denna intelligens guidning. När jag har förväntningar på hur det ska vara eller gå till, är jag inte heller en ren kanal.

Mitt ego gillar inte denna information men jag vet att denna universella intelligens vet så mycket mer än jag gör så jag måste kapitulera, igen. Jag måste tillåta mig själv att vara i ”Jag har absolut ingen aning om vad som kommer hända och det är ok”-tillståndet, vilket är lättare sagt än gjort… Åter igen blir jag påmind om hur starkt mitt behov av kontroll är. Jag vill veta VAD som ska hända, NÄR det ska hända och HUR det ska hända, och när jag inte gör det bubblar det upp en massa obehagliga känslor. Känslor jag helst vill fly från.

Min tillit prövas. Hur starkt vågar jag lita på att allt är precis som det ska vara just nu? Hur stark är min känsla att jag blir guidad av något större än jag själv? Vågar jag lita på att det finns en högre plan för mig och att vara i dessa obehagliga och obekväma känslor av ovisshet kommer leda mig till mitt nästa steg, tids nog?

Jag hoppas det. Jag gör mitt bästa för att stilla min oro. Jag försöker leva i nuet, och lyssna inåt. Mina svar finns inom mig själv, ingen annan kan ge mig dem. De är mina att söka efter. JAG måste göra arbetet som krävs.

Så här är jag nu, i total förvirring. Men någonstans djupt inom mig finns ändå känslan av att något nytt är på väg, att min kommande väg kommer klarna. Jag andas, väntar in. Tålamod. Tids nog kommer jag få veta…

Hur reagerar du när du upplever kontrollförlust?❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *